johannavidgrens

Bjuder här på fyra tecken som visar på att man är åt helvete för trött.

Nr 1 : Man säger till sin dotter : Snart kommer din husse hem!

Nr 2 : Man ber om ursäkt till sin egen kundvagn på Sigvards när man råkar gå in i den.

Nr 3 : Man öppnar kylen då mikrovågsugnen plingar.

Nr 4 : Allt ska givetvis hända under en tvåtimmarsperiod.

Det är jobbigt att vara mamma ibland!

Jag har överlevt första "grejen" med Alma idag...

Plötsligt händer det som man säger. Jag har så jävla tråkig bloggdesign, skyller på den då jag aldrig uppdaterar. Blir inspirerad när jag ser andras bloggar. Snygga headers, fina teckensnitt, vackra färger och fina menyer. Jag har inte det och då är det inte roligt. Designar ni själva eller har ni anlitat nån "expert" på området!?

Iallafall.

Alma.

Lilla, vackra, ljuva flicka. Aldrig kunde jag tro att en kärlek kunde kännas på det här sättet. Livet innan Alma känns liksom suddigt. Meningslöst på något konstigt sätt. Jag ångrar givetvis inget jag gjort innan, på samma sätt som att jag inte känner att jag nödvändigtvis skulle ha något ogjort. Men det känns ändå banalt, dassigt, grått. Ungefär som när jag köpte hundarna, då tänkte jag flera gånger : Vad gjorde jag innan Fritz och Bosse? Men vad gjorde jag innan Alma?! Precis som de flesta föräldrar säger, så säger jag samma : Det här är livet! Lilla, vackra, ljuva Alma!





Vi har hunnit vara iväg en sväng till lappmarkerna också. Vi åkte fredag och kom hem i måndags. Stället ligger i Norravan och kallas för Lapptjokk. Freddes farmors bror har bott i huset till för ett par år sedan när han avled. Stället ligger omringat av skog, det finns inga vägar fram till huset utan man får ta skotern vintertid ca 5 km, eller båt / fyrhjuling / promenera samma sträcka när det är barmark.

Det finns inga fasciliteter. Ingen el, inget vatten. Huset är byggt nånstans sent 1800 eller tidigt 1900tal. Det är ett timrat hus om två våningar, en inredd undervåning och en kallvinda. Stället är fantastiskt. Ett par vinglas och en stjärnklar himmel och vips så var man religiös. Inga ljud och inget ljus utan bara totalt orörd natur.

Alma skötte sig exemplariskt under hela resan. Vi hade med liggdelen till barnvagnen som hon fick sova i utomhus under dagarna o nätterna och bilstolen var ett bra komplement för lite extra stimulering med nån leksak under de få timmar hon var vaken. Vatten hade vi med oss hemifrån som vi kokade upp för att kunna planera hennes måltider, det enda som var lite bökigt var de sena blöjbytena under svajande stearinljus :-)


Stugan omringad av stjärnor, bortom stjärnor mitt i natten.

Ser fram emot veckans aktiviteter. Ska träffa ett gäng mammor på tisdag, ett annat gäng mammor på onsdag. Mammas lägenhet ska flyttstädas, jag ska hinna hälsa på Annica och hennes Fritz. Eventuellt blir det fler besök inbokade. Hade en period när vi har bvcföräldragruppen på familjens hus när jag bara ville vara hemma. Besöken böev tyvärr alldeles för få så jag har inte riktigt lärt känna alla mammor som dom säkert gjort. Tiden jag var hemma behövde jag för mig själv och tillsammans med Alma. Bara vara själva och ta dagarna som dom kom, det var alldeles för mycket inplanerat och det faller inte riktigt mig i smaken att ha veckorna på det sättet. Jag vill hellre ta det som det kommer, i den mån det går förståss!!

Mammorna i bvcgruppen är då superhärliga så jag hoppas och tror att det kommer gå bra att smälta in tillsammans med dom iallfall..det känns så :-)

Nu avrundar jag för den här gången och det kanske inte dröjer 1½ månad till nästa uppdatering. Men vem vet?!