johannavidgrens

HUR länge kan en förkylning hålla i sig egentligen?! Värst är nog inte förkylningen i sig, utan att den kommer och går hela tiden!

Jag kan känna mig relativt pigg under dagen, sen smäller det bara till från ingenstans och jag blir i princip sängliggande igen!

Nu är det ögonen som spökar mest, har en irriterande ögoninflammation som gör att det ser ut som att jag har påssjuka i det vänstra ögat. Bihålorna är nog den stora bidragande faktorn till det. Är så tilltäppt så det trycker säkert på tårkanalerna vilket gör att ögonen svämmar över på utsidorna istället.

Fy vilket beklagligt inlägg, men visst är det LITE synd om mig iallafall.

Har för övrigt införskaffat två nya böcker, favoritförfattaren Dean R koontz - Livstid och Teresa Cooper - Inspärrad. Ska kurera mig ordentligt imorn och inte kliva upp ur soffan mer än för att gå ut med hundarna så dom får pinka.

• ... att hämta Ellen efter skolan och se hur hon lyser upp som en sol när hon ser en
• ... att se hur uppskattat det är i familjen, med allt man gör i hemmet
• ... att kunna gå med hundarna utan att behöva oroa sig för att dom ska smita när dom är lösa
• ... att kunna sitta i soffan, helt tysta en hel kväll. Detta utan att fundera på om något är fel, utan inse att vi är så trygga i varandras sällskap att en blick räcker. Ord är överflödiga.
  
  KÄRLEKEN ÄR ANNA HAAG! ! ! ! !

Har inte riktigt lika ont längre tack och lov. Det blir mer och mer missfärgat men smärtan (den värsta) har gått över så nu går det bra att sitta trots att jag måste tänka mig för hur jag placerar mig.

Har åkt på en riktig dunderförkylning också, lagomt och lägligt nu när jag är ledig hela veckan. Livets ironi på hög nivå. Jag får väl nöja mig med att jag förhoppningsvis gjort bort det när jag börjar om på måndag.

Vet ni så äckligt?! Fritz och Bosse var inne med mig och Nalle var ute igår när Fredde kom hem från jobbet. Fredde tog in Nalle och varje gång jämthunden kommer in bli han jävlat bananas! Springer fram och tillbaka, sladdar in och krockar i köksinredningen medans foxarna försöker hänga på. Eller åtminstone hänga i pälsen / svansen. Det blev så högljutt och livligt så Fredde öppnade dörren och foxarna sprang ut. Skönt tänkte jag tills Fredde sa :

Du kanske ska gå och kolla vad dom slåss över. Jag var så irriterad ska tilläggas så jag tänkte att dom gott och väl kunde vara där ute i kylan och slåss om dom tyckte det var en bra ide.

Gick ut iallafall och kollade. Jag hoppas verkligen att anledning till att dom slogs var för att dom var uppe i varv och blev liksom blockerade som dom kan bli ibland. Jag hoppas INTE att det var för att dom verkligen, innerst inne i hjärtat, tyckte att den stora, frysta jämthundsbajskorven, var så fin som det verkade i stundens hetta. Den blev nog bara föremål för energiflödet just då. Fy så äckligt! Det blir inga pussar på ett tag kan jag säga.

Här kommer en liten historia om stjärten som gick sönder...

Har ett par dagar haft problem under vänster fot. Om ni tänker er hälen och hålfoten, precis där mellan på utsidan har det känts som ett knivstick av minsta lilla belastning. Jag kan tänka mig att hälsporre känns såhär, fast på utsidan av hålfoten då.

På grund av denna åkomma har jag varit tvungen att tänka mig för hur jag går och hur jag sätter ner foten för varje steg. Sen har jag lidit av något som kan liknas med världshistoriens värsta träningsvärk i låren på grund av vissa utförda vinteraktiviteter som jag inte alls är van att utföra.

Lägg till att jag idag skulle gå nerför trappen från övervåningen hemma. Satte metodiskt ner foten så att kniven inte skulle sticka mig, tänk också på världshistoriens värsta träningsvärk i låren. Jag hade på mig ett par stickade tjocksockar och gick på heltäckningsmattan som ligger på stegen. När jag var så intensivt beslutsam över hur jag skulle sätta ner foten så måste jag ha glömt bort att längst fram på steget, sitter en trälist som är målad = halkig.

Satte ner foten på steget, träffade med hälen endast på listen och katastrofen var ett faktum. Tjocksockarna jag hade på mig tillsammans med koncentrationen gjorde att jag halkade på listen och föll på stjärten x antal trappsteg ner. Tack och lov klarade sig svanskotan eftersom jag föll enbart på insidan av höger skinka.

När jag kom ner, linkade jag in till vardagsrummet med tårarna sprutandes av smärtan, ömsom hysteriskt skrattande ömsom något som kan liknas vid panikartad gråt. Kraschlandade på soffan medan jag uttryckte högt och tydligt ett par av mina absolut finaste ramsor. Somnade (läs: slocknade, svimmade av smärtan) som en klubbad säl i fem minuter.

Min högra skinka sticker ut ca 2 cm mer än den vänstra och byxorna sitter mycket konstigt. När jag stryker mig på skinkan så är den knölig vilket indikerar på många trasiga blodkärl, körtlar och annat som finns där. Den har också fått en mycket smickrande nyans i blått / lila och svart.

Nu kan jag knappt gå på foten, sätta mig på toaletten eller sitta bekvämt i soffan. Det blir spännande med sänggåendet ikväll ska jag säga.

Visst var det en rolig historia mitt i allt elände. Det krävs en riktig klumpeduns för att kunna halka med stickade sockar på en heltäckningsmatta. Man är inte dålig!