johannavidgrens

Här kommer en liten historia om stjärten som gick sönder...

Har ett par dagar haft problem under vänster fot. Om ni tänker er hälen och hålfoten, precis där mellan på utsidan har det känts som ett knivstick av minsta lilla belastning. Jag kan tänka mig att hälsporre känns såhär, fast på utsidan av hålfoten då.

På grund av denna åkomma har jag varit tvungen att tänka mig för hur jag går och hur jag sätter ner foten för varje steg. Sen har jag lidit av något som kan liknas med världshistoriens värsta träningsvärk i låren på grund av vissa utförda vinteraktiviteter som jag inte alls är van att utföra.

Lägg till att jag idag skulle gå nerför trappen från övervåningen hemma. Satte metodiskt ner foten så att kniven inte skulle sticka mig, tänk också på världshistoriens värsta träningsvärk i låren. Jag hade på mig ett par stickade tjocksockar och gick på heltäckningsmattan som ligger på stegen. När jag var så intensivt beslutsam över hur jag skulle sätta ner foten så måste jag ha glömt bort att längst fram på steget, sitter en trälist som är målad = halkig.

Satte ner foten på steget, träffade med hälen endast på listen och katastrofen var ett faktum. Tjocksockarna jag hade på mig tillsammans med koncentrationen gjorde att jag halkade på listen och föll på stjärten x antal trappsteg ner. Tack och lov klarade sig svanskotan eftersom jag föll enbart på insidan av höger skinka.

När jag kom ner, linkade jag in till vardagsrummet med tårarna sprutandes av smärtan, ömsom hysteriskt skrattande ömsom något som kan liknas vid panikartad gråt. Kraschlandade på soffan medan jag uttryckte högt och tydligt ett par av mina absolut finaste ramsor. Somnade (läs: slocknade, svimmade av smärtan) som en klubbad säl i fem minuter.

Min högra skinka sticker ut ca 2 cm mer än den vänstra och byxorna sitter mycket konstigt. När jag stryker mig på skinkan så är den knölig vilket indikerar på många trasiga blodkärl, körtlar och annat som finns där. Den har också fått en mycket smickrande nyans i blått / lila och svart.

Nu kan jag knappt gå på foten, sätta mig på toaletten eller sitta bekvämt i soffan. Det blir spännande med sänggåendet ikväll ska jag säga.

Visst var det en rolig historia mitt i allt elände. Det krävs en riktig klumpeduns för att kunna halka med stickade sockar på en heltäckningsmatta. Man är inte dålig!