johannavidgrens

Ibland ter sig liver i olika former. Vissa människor som finns i ett liv har jag en väldigt intensiv kontakt med. Dessa människor som finns i mitt liv på det sättet tar mycket energi. Inte för att dom är energitjuvar, men för att jag värdesätter dessa människor så högt att jag vill ge all min energi till dom.

Ibland kan det finnas vissa prioriteringar, rätt eller fel för stunden, men dock prioriteringar som gör att en sån vänskap måste läggas på hyllan ett tag för att det inte finns rätt typ av energi och engagemang i vissa perioder i livet.

Återigen, personerna är inte för mig energitjuvar på ett sånt sätt att dom stjäl min energi. Dom förtjänar min energi och jag vill ge den till dom hel-, inte halvhjärtat och ibland när livet spelar spratt med en så måste jag välja på vilket sätt jag ska hantera min situation.

Jag är en person som alltid har varit väldigt sluten. Jag tycker själv att jag är bra på att lyssna och ge råd, jag är väldigt objektiv och ställer alltid saker och ting på sin spets för att kunna vrida och vända saker ut och in. Helt enkelt för att jag vet att det alltid finns två sidor av myntet och jag vill kunna se saker ur olika vinklar och perspektiv. Det sista året har jag själv sänkt garden mycket och insett att vara inbunden och privat inte gör en stark.

Tvärtom.

Ensam är inte stark. Ensam är fruktansvärt svag. Jag blir stark och växer som människa när jag får utlopp för mina tankar, mina värderingar som jag numera gärna delar med mig till dom jag håller av och litar på.

Jag har inte varit den bästa vännen tidigare pga mina svårigheter att öppna mig, att visa mig "svag" inför andra. Jag har säkert varit en bra vän för andra, men inte för och mot mig själv. Jag har alltid varit ett fan av den perfekta fasaden men vem har jag försökt lura under alla år?

Mig själv antar jag eftersom mina återblickar och "wakeupcalls" nästan gjort mig bitter tills jag insåg att det är jag som måste göra ett aktivt val.

Vem var jag egentligen? Varför hade jag blivit den personen som egentligen inte alls var jag?! Framförallt, vem vill jag vara?!

Nu har jag hittat en balans i livet. Jag har konfronterat mina negativa sidor och verkligen jobbat med mig själv senaste året. Jag har kommit till en otrolig självinsikt och konstaterat, respekterat och framförallt accepterat att ingen människa är perfekt. Jag kommer alltid ha mina negativa sidor men eftersom jag är fullt medveten om vilka dom är så är det ingen negativitet i dom längre, det är erfarenheter och påminnelser om den jag var förut och inte vill vara längre.

Jennie, det är underbart att ha dig tillbaka till mitt liv igen! Vi har otroligt mycket att ge varandra och jag hoppas att tiden är rätt för oss här och nu! Ett enda möte på stan, en blick och en hjärtlig kram fick mig att inse hur mycket jag har saknat dig. Inte bara saknat en människa, utan en vän med mycket åsikter, värderingar, etik och moral. Det finns mycket att ta igen, men vi har hela livet framför oss!

O A O