Mamma...JAG?!
Nu är det officiellt att jag och Fredde ska ha barn i november. Jag är bara strax i v. 8 men vi valde efter mycket om och men att berätta vad som är på gång. Det finns fortfarande en stor risk för missfall men om det skulle hända så vill vi att alla ska veta vad som hänt så man kan få stöd och förståelse för att man kanske inte är på topp.
Jag känner mig verkligen gravid i kroppen, inte lika mycket i hjärnan än. Pukorna är Ö M M A , jag mår illa mest hela dagarna + kvällarna och är obehagligt trött hela tiden. Jag som var en nog trött människa innan!!
Men jag klagar inte (än) för det är ändå ett tecken på att allt står rätt till :- )
Ellen är överlycklig över att få ett syskon. Fredde frågade henne om hon helst skulle vilja ha en lillasyster eller lillebror. Hon log sitt bredaste leende, tittade på oss och sa : Det spelar iiiiingen roll!!! Jäkla sötunge!!
Vissa kanske höjer på ögonbrynen och undrar varför vi berättat så tidigt för henne. Sanningen är att vi tyckte att hon också ska få vara delaktig från början och vara lika glad och lycklig som vi är. Händer det något, då får vi ta det då. Den dagen, den sorgen helt enkelt.
Hon har många frågor och funderingar och det är inte alltid lätt att svara när man är grön själv. Men på nåt sätt så reder vi ut funderingarna tillsammans och jag antar att det här bara är början. Hon har Ä N inte frågat hur bebisen kommer in i magen (tack och lov) så det får bli pappa som svarar på det när frågan ställs ;- )
Antar att det blir fler frågetecken för henne när magen börjar växa och det blir mer "fysiskt verkligt".Nu ska jag bara njuta av illamåendet, raparna, uppstötningarna, tröttheten och pukorna from hell!!
Som ordspråket säger, det här är första dagen på resten av ditt liv!
Tack för det fantastiska telefonsamtalet!
Jag är så himla glad för eran skull att jag vet inte vart jag ska ta vägen :)
Tänkte höra om det är ok att jag skriver om det i min blogg?Annars kan jag vänta såklart.Ville bara höra med dig först innan jag skriver några rader :)
Tjyss!
Men Grattis!! Så otroligt himla roligt!! :) Kram på er!
Åh vad jag är glad för er skull! Och tänk, Liam ska få en "plast" kusin, haha. Ja han är för gullig lilla Liam. Vi får komma och hälsa på er nån dag här fram över när du kanske mår lite bättre :-) Det här med att man ska bli mamma och att man nu är mamma har jag jätte svårt för att fatta. Det känns som så overkliget på nått sätt men ändå så är det så underbart. Jag tycker att det är helt rätt att ni berättat nyheten! Så som ni tänker, tänkte vi oxå ang. den saken.
Ha det så bra nu!
Det är ju bara så himla sjukt stort och roligt :D
Och jag håller med er i ert tänkande, va tusan blir det bekymmer får man ta tag i dem då :)
Hej Johanna! :)
Jag gjorde ju precis som du, jag berättade och sket i alla dårar som menade att "tänk om det händer något, och då står du där och inte ska ha barn längre och blahablaha", du förstår. Kan dock säga att allt det stöd jag haft i att kunna blogga om att jag och Simon fick missfall och den värme alla skänkt mig genom att skriva i bloggen är ovärderlig! Tror inte du kommer ångra dig,. men givetvis så hoppas jag ju såklart att allt går vägen! Tänk att det går bra, så ökar chanserna för att det går bra. :)
Jag håller alla tummar och tår och skickar med några kilon med kärlek, lyckönskningar och kramar! :) Kick ass!
Stort grattis till er! Håller tummarna för att allt ska gå bra. =) Du har en underbar resa framför dig. Kramar från mig och Vilja.
