En nysning kommer sällan ensam....
Nej så verkar det onekligen vara denna höst. Nu går jag in i vecka 3 med denna trista förkylning. Jag trodde i början på veckan att det började släppa och jag kände mig piggare, men det visade sig imorse att den bara mojnat en aning - samlat kraft och hitta en ny skepnad i form av halsont och nysningar. Verkligen supertrist att inte vara riktigt kry under en längre tid. Dessutom är jag ensam hemma större delen av dygnens timmar med hundar och barn då Fredde jobbar MYCKET och dessutom jagar. Nåja, det är bara till att bita ihop, nån gång får säkert jag också sova mig riktigt utvilad.
Just nu känns det bara deppigt då jag är en person som alltid behövt mycket sömn. Alma är dessutom jättesnorig och vaknar flera gånger varje natt. Antingen så sitter hon, eller står i sängen och jag antar att hon gör det i sömnen. Jag behöver oftast bara stoppa i ljuddämparen så somnar hon om. Men, nu kan jag ärligt säga att ca 1½ år med taskig sömn VERKLIGEN börjar ta ut sin rätt... Jaja, jag är ju inte den första och definitivt inte den sista som går igenom den här perioden. Det är bara skönt att få gnälla av sig lite ibland :- )
Nu har min syster åkt hem så jag ska ringa henne på en liten stund o kolla så hon kommit sig hem helskinnad.. Det kan nog vara lite småjävligt efter vägarna nu med nån minusgrad och rätt mycket fukt.
När jag surrat med henne blir det en tidig kväll, hundarna ligger redan på sina respektive sovplatser så det är bara för mig att borsta tänderna o kvällspinka, skönt :- )
Ja denna förkylning...Ante är snart inne på sin 4:e vecka och jag på min andra. Och precis som dig så gav det med sig i några dagar för att sedan blossa upp igen. Och Norah har även hon hostat och snorat för att göra morgon före f*n. Men inte idag tack och lov.
Hoppas ni kryar på er och att du får en hel natts sömn!
