johannavidgrens

Funderar på om jag ska skicka in och beställa en förstoring av den här bilden. Jag blev riktigt nöjd faktiskt! Världens vackraste flicka, snart hela 5 månader stor!

Det här har jag klickat hem till Alma i strlk 74. Snacka om att jag har fyndat, "gubbyxorna" från Benetton fick jag för 1 ( E N ) krona, visserligen frakt också 24:- men det anser jag vara ett riktigt fynd :- )

Bjuder här på fyra tecken som visar på att man är åt helvete för trött.

Nr 1 : Man säger till sin dotter : Snart kommer din husse hem!

Nr 2 : Man ber om ursäkt till sin egen kundvagn på Sigvards när man råkar gå in i den.

Nr 3 : Man öppnar kylen då mikrovågsugnen plingar.

Nr 4 : Allt ska givetvis hända under en tvåtimmarsperiod.

Det är jobbigt att vara mamma ibland!

Jag har överlevt första "grejen" med Alma idag...

Plötsligt händer det som man säger. Jag har så jävla tråkig bloggdesign, skyller på den då jag aldrig uppdaterar. Blir inspirerad när jag ser andras bloggar. Snygga headers, fina teckensnitt, vackra färger och fina menyer. Jag har inte det och då är det inte roligt. Designar ni själva eller har ni anlitat nån "expert" på området!?

Iallafall.

Alma.

Lilla, vackra, ljuva flicka. Aldrig kunde jag tro att en kärlek kunde kännas på det här sättet. Livet innan Alma känns liksom suddigt. Meningslöst på något konstigt sätt. Jag ångrar givetvis inget jag gjort innan, på samma sätt som att jag inte känner att jag nödvändigtvis skulle ha något ogjort. Men det känns ändå banalt, dassigt, grått. Ungefär som när jag köpte hundarna, då tänkte jag flera gånger : Vad gjorde jag innan Fritz och Bosse? Men vad gjorde jag innan Alma?! Precis som de flesta föräldrar säger, så säger jag samma : Det här är livet! Lilla, vackra, ljuva Alma!





Vi har hunnit vara iväg en sväng till lappmarkerna också. Vi åkte fredag och kom hem i måndags. Stället ligger i Norravan och kallas för Lapptjokk. Freddes farmors bror har bott i huset till för ett par år sedan när han avled. Stället ligger omringat av skog, det finns inga vägar fram till huset utan man får ta skotern vintertid ca 5 km, eller båt / fyrhjuling / promenera samma sträcka när det är barmark.

Det finns inga fasciliteter. Ingen el, inget vatten. Huset är byggt nånstans sent 1800 eller tidigt 1900tal. Det är ett timrat hus om två våningar, en inredd undervåning och en kallvinda. Stället är fantastiskt. Ett par vinglas och en stjärnklar himmel och vips så var man religiös. Inga ljud och inget ljus utan bara totalt orörd natur.

Alma skötte sig exemplariskt under hela resan. Vi hade med liggdelen till barnvagnen som hon fick sova i utomhus under dagarna o nätterna och bilstolen var ett bra komplement för lite extra stimulering med nån leksak under de få timmar hon var vaken. Vatten hade vi med oss hemifrån som vi kokade upp för att kunna planera hennes måltider, det enda som var lite bökigt var de sena blöjbytena under svajande stearinljus :-)


Stugan omringad av stjärnor, bortom stjärnor mitt i natten.

Ser fram emot veckans aktiviteter. Ska träffa ett gäng mammor på tisdag, ett annat gäng mammor på onsdag. Mammas lägenhet ska flyttstädas, jag ska hinna hälsa på Annica och hennes Fritz. Eventuellt blir det fler besök inbokade. Hade en period när vi har bvcföräldragruppen på familjens hus när jag bara ville vara hemma. Besöken böev tyvärr alldeles för få så jag har inte riktigt lärt känna alla mammor som dom säkert gjort. Tiden jag var hemma behövde jag för mig själv och tillsammans med Alma. Bara vara själva och ta dagarna som dom kom, det var alldeles för mycket inplanerat och det faller inte riktigt mig i smaken att ha veckorna på det sättet. Jag vill hellre ta det som det kommer, i den mån det går förståss!!

Mammorna i bvcgruppen är då superhärliga så jag hoppas och tror att det kommer gå bra att smälta in tillsammans med dom iallfall..det känns så :-)

Nu avrundar jag för den här gången och det kanske inte dröjer 1½ månad till nästa uppdatering. Men vem vet?!

Har köpt ett nytt objektiv till min kamera i veckan. Har dessutom ett stativ liggandes som nästan aldrig används tyvärr, det känns alltid så bökigt att börja skruva upp benen och anpassa höjd och allt, bekväm som jag är :- )

Skymtade iallafall norrskenet ovanför berget där vi bor och var faktiskt tvungen att försöka föreviga det på bild. Inte det lättaste att hitta passande slutartid och bländare i det kolsvarta mörkret, samt att det blåste otroligt mkt och norrskenet står ju inte direkt stilla på himlen utan ändrar konstant form och skepnad. Lyckades till slut hyffsat iallafall när jag insåg att jag var tvungen att fokusera manuellt och inte automatiskt pga för långt avstånd till skenet och alldeles för mörk kväll. Här kommer ett smakprov :

Hej hej Hallå!!

Jag skäms, jag har ändå några stackars människor som håller sig trogna mig och kikar in här med jämna mellanrum så ni är helt klart värda en uppdatering!!

Uppdateringen kommer givetvis mest handla om ljuva Alma som hunnit bli exakt 5 veckor idag! Hon gör stora framsteg och utvecklas galet mycket hela tiden. Såklart, som alla bebisar, men nu är det ju MIN bebis jag ska skriva om :- )

Hon jollrar, "pratar" och säger Agooo, gärna mellan 12 och 3 på natten dom sista två dagarna när vi gärna och helst vill sova. Hon ler, svårcharmad liten dam men hon kan minsann om hon vill. Eller om nåt är tillräckligt roligt! :- )

Hon vänder sig nästan om från rygg till mage, gärna när hon är arg eller har magknip så nu går det inte längre att lämna henne en sekund på skötbordet.

Hon är superstadig i nacken och kan ligga på mage på mitt bröst. Där ligger hon i flera minuter och iakttar omvärlden. Magträning på golvet är en annan femma, det är inte lika uppskattat för lilla Alma. Hon skriker mest och är riktigt förbannad under tiden men det medför också att hon tränar ordentligt dom stackars sekunder hon ligger på mage. Armar och ben sprätter och sprattlar i en rasande fart och hon vickar fram o tillbaka på magen som en strandad liten hjälplös säl :- )

Vi har sett början till hennes två första små tänder fram i underkäken. Två vita, präktiga små bissingar har brutit fram och det kan förklara att det för ca 1½ vecka sen bara skummade skit från henne och att den var helt grön (för den som är intresserad).

Jag har helt slutat med amningen då det inte alls kändes varken trevligt, praktiskt, mysigt osv. Hon var aldrig nöjd till 100% och jag hade konstant ångest när jag skulle nånstans med henne att behöva slita fram juvret på (för mig) olämplig plats bland folk. Det här är för mig det bästa jag gjort hittills som mamma. Att se min dotter helt nöjd och se att hon kan vara vaken några timmar utan att vara arg + relationen hon får till sin far som genast blivit mer involverad är fantastiskt! Alla är nöjda och glada, mätta och belåtna!

Nyårsafton kommer att spenderas hos Freddes syster med familj tillsammans med Peder o Hanne med familj och givetvis med hundarna också. Hoppas på inte allt för mycket raketer då Fritz o Bosse inte alls är så förtjusta i vare sig skådespelet eller ljuden :- (

Ska uppdatera mer nån annan dag men det här får räcka för ikväll. Tiden räcker inte alltid till och prion ligger inte längre på bloggar, varken att läsa eller skriva!

Gott Nytt År alla vänner!

Tänk, nu är hon drygt en vecka gammal. Det känns som att hon har funnits här, i våra liv tillsammans med oss jämt. Det är så konstig känsla, för alla andra fortsätter livet precis som förut när man själv genomgår den största förändringen i livet. Kärleken till ett barn är obeskrivlig, precis som alla andra sagt före mig, och kommer att säga efter mig. Det går inte att beskriva med ord utan jag hoppas att alla som vill och önskar, får chansen att uppleva det själva!

Att jag skulle sitta här och blogga, samtidigt vara gravid i v 41 var inte alls tanken!

Tanken var att jag skulle sitta här och blogga med en bebis, det gör jag visserligen nu, men den skulle inte befinna sig kvar i magen. Det är ett som är säkert!

Tur att jag inte har så mkt krämpor iallafall. Jag har bara halsbränna från helvetet, uppstötningar, svullna fingrar och ömma leder, fittbenet har - mest troligt - exploderat, arslet och ryggen har separerat, hormoner - jo tack, det har jag!, nästäppa, urinvägsinfektion på G ? Ja, i övrigt känner jag mig pigg, stark och inte ett dugg rädd / nervös inför förlossningen. Lugn och harmonisk. Det är jag det! Förmodligen för att jag är så korkad att jag inte har förstånd att inse vad som väntar men ni vet väl vad dom säger? Lyckligt ovetande!

Dagens stora fundering : Att det ska vara ett sånt jävla projekt att klippa tånaglarna!?

Alltså, jag har tänkt lite grann kring det här med förlossningen. Det jag har tänkt mycket kring, det är varför jag inte är det minsta nervös eller orolig över vad som komma skall. Vad jag har tänkt mycket är VARFÖR jag inte är det. Alla verkar mer eller mindre ha funderingar och en oro över hur det ska gå. Jag tänker så här : Alla har gjort det innan mig, alla kommer att göra det efter mig. Med dagens teknik och moderna medicin så finns det väl ingen chans att man kommer att få ligga där med mer smärta än man klarar av?

Det är väl därför läkare, bm och sjuksköterskor finns på plats? För att hålla kolla på läget och hjälpa till så gott dom kan med mental peppning och smärtlindring? Ont är jag mer än väl förberedd på att det kommer att göra, däremot vilken typ av smärta det är, det är lite svårare att förstå innan jag är där, det är jag fullt medveten om.


Min plan idag (innan jag vet hur det kommer att vara) är att försöka vara hemma så länge som möjligt innan vi åker in. Har hört att det inte är nån idé att åka in om det är för långt mellan värkarna och då besparar jag hellre mig den mödan att åka in för att bli hemskickad igen. Nu är det jävla lätt att sitta och säga så utan att ha en aning om hur ont det kommer att göra, men det är min ÖNSKAN, och det är ju gratis att drömma och önska :- )


Summan av kardemumman är iallafall att jag är otroligt lugn och harmonisk, detta trots att alla mer än gärna delar med sig av de allra blodigaste, mest fasansfulla förlossningar de hört talas om.


Sen en annan sak. Jag hoppas att jag kan bevara Johanna efter förlossningen. Det har jag funderat mer på än själva smärtan. Kommer hela det "JAG" jag känner och har jobbat för att bli förintas och intas av nåt annat? Det oroar jag mig mer för, ovissheten kring hur allt kommer att bli, hur JAG kommer att bli. En viss förändring är väl ofrånkomlig och självklar, men hur stor eller drastisk den blir, det vet jag ju inte förrän jag är där.


Jag har inte så många läsare, men ändå en del. Om nån har några tankar, tips, råd osv kring att kombinera rollen som mamma och "sig själv" får ni gärna skriva en rad eller två. Jag tvivlar nämligen på att jag är den enda som funderar kring det...

Har gått in i v 32 nu (v 31 +2) och var på träff med barnmorskan igår. Hjärtljudet var 136 den här gången, det har varit prick 140 varenda gång annars så nu var det en liten, liten ändring :- )

Hon kände och klämde och huvudet låg neråt, hon kunde inte till 110% säkerhet säga om den hade fixerat sig eller inte, hon trodde det men vågade inte säga säkert. Nästa besök på två veckor borde visa sig mer säkert. Det skulle förklara en del av känningarna i kroppen om det vore så. Jag känner rumpan så tydligt högre upp + att det mest troligt då är ett par små fingrar som är nere och kittlar mig vid ljumskarna ungefär haha! Den här krabaten har under hela graviditeten BARA varit på min högra sida. Har aldrig känt en spark eller nåt på den vänstra och nu börjar det kännas lite jobbigt.

Jag är sjukt öm på insidan nedanför revbenen på högra sidan och den ligger och klämmer mot nerverna så ibland får jag ett tokryck och nästan skriker för att det gör så jävla tväront haha! Tänk typ kärringnerven + getingstick och att man klämmer sig i bildörren. En kombination av det, så känns det! :- )

Frågade Bm om det finns ett sammanband med tidig fixering och tidigare födsel men det fanns enligt henne inga direkta sammanband så. Men det skulle inte göra mig nåt om den ville titta fram i slutet på v. 38 ;- )

Eftersom jag vaknade kl 7 i morse och jag har hunnit med att dammsuga, pynta Ellens nya rum, skura, städa toan, städa bilen, duscha och piffa mig så ska jag åka in till stan och möta upp mamma nu!

Ha en trevlig dag!