,ksjfhdbljehsbfSLKJFN
Jag vet att jag är urkass på att uppdatera. Ska jag vara riktigt ärlig så händer det inte speciellt mycket spännande saker i mitt liv för tillfället.
Hej då PUNKT
Mysfredag
Såhär ser en foxterrier ut i sin absoluta favoritmiljö. Kidsen ser inte heller helt missnöjda ut :-)
Lite kommentarer
Fy vad trist det är att blogga när det aldrig rullar in kommentarer. Jag har faktiskt ett antal läsare som är fler än dom som lämnar sina avtryck. Kommenterar ni inte för att jag skriver tråkigt? Skriver för sällan? Eller bara skriver om saker som ni redan vet? ;- )
Lite tankar kring empati, sympati och medmänsklighet så här på kvällskvisten :
Åsikter och tankar
följes inte alltid åt
det behöver inte betyda
sårade känslor och gråt
Alla har vi olika sanningar
vi tolkar dom på egen hand
allt kan ses från flera håll
detaljer göms och glöms ibland
Jag är glad att jag har så fina människor i min omgivning!
Ingen nämnd ingen glömd, var och en fyller sin speciella funktion och plats i mitt hjärta!
Ordspråk
Min kloka, älskade farmor sa alltid :
"När man aldrig ljuger, behöver man aldrig komma ihåg vad man sagt."
Så sant, så sant.
Nu är det helg och vi bänkar oss vid Let's Dance.
Funderar på att testa äta LCHF och se vad jag tycker om det. Jag äter sällan helvit mat förutom nån rostad fralla då och då. Men jag får nästan panik när jag tänker på att det är slut med palt, pizza och hamburgarbröd. Ris, potatis, bulgur, couscous..MMMMH! hahhaha!
En bra anledning att låta bli ;- )
MEN testa går ju för att se hur man tycker att det känns. Har varit så fruktansvärt trött på sista tiden så det skadar nog inte att rensa kroppen på en liten del av all skit som man sitter inne på!!
Gubben håller på att raka sig och göra sig fin, han ska på firmafest imorrn. Kul för dom, jag har erbjudit mig att skjutsa och hämta, mindre kul för mig ;- )
Ska förbi hos Carola och barnen på eftermiddagen hade jag tänkt, surra lite och få lite qualitytime med henne. Det blir alltför sällan men det är svårt att få många scheman att gå ihop, dygnets timmar och veckans dagar är allt för få. Tyvärr.
Nu åter till tv 4 och Let's Dance. Drömmen är att bli lika smärt och fin som bejbsen som dansar. Tänk om jag nångång får tillhöra skaran som knappt syns i profil...
Jennie Lundgren
Ibland ter sig liver i olika former. Vissa människor som finns i ett liv har jag en väldigt intensiv kontakt med. Dessa människor som finns i mitt liv på det sättet tar mycket energi. Inte för att dom är energitjuvar, men för att jag värdesätter dessa människor så högt att jag vill ge all min energi till dom.
Ibland kan det finnas vissa prioriteringar, rätt eller fel för stunden, men dock prioriteringar som gör att en sån vänskap måste läggas på hyllan ett tag för att det inte finns rätt typ av energi och engagemang i vissa perioder i livet.
Återigen, personerna är inte för mig energitjuvar på ett sånt sätt att dom stjäl min energi. Dom förtjänar min energi och jag vill ge den till dom hel-, inte halvhjärtat och ibland när livet spelar spratt med en så måste jag välja på vilket sätt jag ska hantera min situation.
Jag är en person som alltid har varit väldigt sluten. Jag tycker själv att jag är bra på att lyssna och ge råd, jag är väldigt objektiv och ställer alltid saker och ting på sin spets för att kunna vrida och vända saker ut och in. Helt enkelt för att jag vet att det alltid finns två sidor av myntet och jag vill kunna se saker ur olika vinklar och perspektiv. Det sista året har jag själv sänkt garden mycket och insett att vara inbunden och privat inte gör en stark.
Tvärtom.
Ensam är inte stark. Ensam är fruktansvärt svag. Jag blir stark och växer som människa när jag får utlopp för mina tankar, mina värderingar som jag numera gärna delar med mig till dom jag håller av och litar på.
Jag har inte varit den bästa vännen tidigare pga mina svårigheter att öppna mig, att visa mig "svag" inför andra. Jag har säkert varit en bra vän för andra, men inte för och mot mig själv. Jag har alltid varit ett fan av den perfekta fasaden men vem har jag försökt lura under alla år?
Mig själv antar jag eftersom mina återblickar och "wakeupcalls" nästan gjort mig bitter tills jag insåg att det är jag som måste göra ett aktivt val.
Vem var jag egentligen? Varför hade jag blivit den personen som egentligen inte alls var jag?! Framförallt, vem vill jag vara?!
Nu har jag hittat en balans i livet. Jag har konfronterat mina negativa sidor och verkligen jobbat med mig själv senaste året. Jag har kommit till en otrolig självinsikt och konstaterat, respekterat och framförallt accepterat att ingen människa är perfekt. Jag kommer alltid ha mina negativa sidor men eftersom jag är fullt medveten om vilka dom är så är det ingen negativitet i dom längre, det är erfarenheter och påminnelser om den jag var förut och inte vill vara längre.
Jennie, det är underbart att ha dig tillbaka till mitt liv igen! Vi har otroligt mycket att ge varandra och jag hoppas att tiden är rätt för oss här och nu! Ett enda möte på stan, en blick och en hjärtlig kram fick mig att inse hur mycket jag har saknat dig. Inte bara saknat en människa, utan en vän med mycket åsikter, värderingar, etik och moral. Det finns mycket att ta igen, men vi har hela livet framför oss!
O A O
2009 / 2010
Nyårsafton firades i lugnets tecken med Erika, Matte och barnen. Lugn, skönt, tryggt för både barn och hundar. Vi åt god mat, rökte cigarr och drack gott hela kvällen!
Året 2008/2009 slutade och började på bästa sätt, officiellt var det min och Freddes dag. Vi hade väl träffats ett par månader innan, men det blev "på riktigt" då.
Bodde mer eller mindre här hela året och i september tog jag mitt pick och pack (packet i det här fallet är hundarna ;- ) och flyttade in på riktigt med adressändring och allt.
Jag FICK min första bil av syrran och hennes karl, en ford orion (i folkmun kallad "Arvet")
Fredde köpte mig en bil eftersom arvet gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Ljuddämparen med tillbehör lossnade när jag var på väg hem med pizza, stötdämparna fanns inte där till att börja med och andra detaljer var liksom ur funktion. Arvet var en mycket modig liten bil som alltid ställde upp, både i vått och torrt, kallt och varmt. Hon klagade inte en enda gång trots ledgångsreumatism, bronkit och slitna leder. Nu lever hon pensionerat stugliv nere i västerbotten och har det bättre än någonsin!
Jag fick ett jobb! Kanske årets största händelse! Började jobba på provision i mars, fick en provanställning i april och fast jobb 1 november! Måste säga att jag trivs relativt bra ändå. Det är ett tungt och jävligt krävande jobb, ringa och sälja drömmar till någon som inte ens vet att produkten existerar. Man får utlopp för kreativitet och påhittighet samtidigt som man lär sig många olika typer av kundtyper :
tex. "lurpåslängaren" som kan lägga på luren efter 3 minuter mitt i en mening,
"energitjuven" som håller med och verkar superintresserad och sen med ett skratt på slutet säger att dom inte alls ska ha nåt, men tack för att du var trevlig att prata med.
Sen har vi "hopparen", den som med det drygaste tonfallet säger, äh, jag tror jag hoppar det här.
Vaddå HOPPAR?! VAD?! Längd, höjd?! Äh, skit samma.
Olika typer av människor som behöver bemötas på helt olika sätt eftersom man inte har sitt kroppsspråk att förlita sig på. Bara rösten som verktyg.
Mormor somnade in efter en tids sjukdom i myelom, en typ av blodcancer. Det gick så fint och stilla till, direkt vi klev innanför dörren till hennes rum på sjukhuset drog hon sina sista ytliga andetag och ögonen blev blanka.
Sen har det hänt otroligt mycket för människor runt omkring mig som jag bryr mig mycket om.
Familjekonflikter, brustna hjärtan och spruckna själar. Husdjur och tillika älskade familjemedlemmar som fått avsluta sina liv i allt för tidig ålder pga olika omständigheter.
2009 slutade på samma sätt som 2010 har börjat, mycket bra.
Om 2010 blir hälfen så bra som 2009 så är förutsättningarna mycket höga för att det blir ett fantastiskt år med otroliga möjligheter!
Stök och bök
Jul. En fridfull högtid med lugn och ro. Just det. Nu har vi tack och lov vuxit upp och insett att det är totalt vansinne med julklappsinköp familjemedlemmar emellan.
Visst, det är roligt att få och ge, men jag personligen köper hellre en sak till någon, vilken dag som helst, bara för att jag såg just den saken och tänkte på just den personen. Samma gäller åt andra hållet när jag ska få någonting.
Jag uppskattar det mycket mer om jag får det pga en anledning istället för att det är ett krav som det nästan är kring jul.
Nåja, lugnt och fridfullt har det varit iallafall! Vi håller på med renovering hemma. Trappen fixas till med färg och fix och det fodras kring fönster. Vi blev bjudna på middag hos Freddes föräldrar idag, palt hade dom kokat!
Måste säga att det var kanonbra timing. Jag hade precis målat klart första varvet på väggarna, så det hann torka medan vi mumsade i oss! Nu är andra varvet målat så nu ska jag ägna lite extra tid med Ellen medan Fredrik fodrar klart kring fönstrena uppe. Det verkar som att vi ska baka, chokladbollar står visst på agendan :- )
Så jag ska slita mig från datorn nu innan jag får ännu mer sår i öronen. Ellen har pratat mer idag än hon gjort sammanlagt sen jag träffade mitt livs kärlek.
På tal om livs kärlek, eftersom jag redan träffat honon kan jag skriva vad jag skulle ha skrivit i min kontaktannons OM jag skulle ha skrivit någon :
"Är en glad tjej (oftast på OK humör iallafall) , gillar att slöa på soffan, promenader funkar men slipper helst. Ej rök, djur eller spritfri. Söker en man utan psykiska, fysiska eller materiella renoveringsbehov. Du ska ha ett stort hundintresse och inte vara rädd för hundhår. Att du bjuder mig på en utlandsresa nångång gör inte saken sämre."
Ring inte mig, jag ringer dig!
Nån stal köttbullarna......
.....vem kan det vara??
Yes!
Igår var vi på kalas för hela slanten. Dagen började med att vi åkte in till stan för att handla en present till Carola som fyller år idag. Gick på stan och brände lite cash på julklappar osv. Kom dock hem utan present till Carola. Det vi åkte till stan för att handla i första hand. Det är bara inse att vi inte är bättre än så här.
Hade tänkt sluta ut partyt som var inplanerat på kvällen eftersom jag inte känt mig så kry på senaste tiden. Vi tog till slut vårt förnuft tillfånga och begav oss som planerat till Anna och Ronny på förfest. Mycket trevlig tillställning med både nya och gamla bekantskaper. Riktigt roligt! Utgången blev på nya utestället Challenge Bar, en sportbar / steakhouse om jag förstått det hela rätt och riktigt. Kanonhärlig lokal med rätt folk och stämning! En stor eloge till hjärnorna bakom!
Idag har vi varit iväg en snabbis till mina underbara svärföräldrar, Karin och Sven-Ivar. Fick mig en fin "present" där i form av ett kamerastativ! Äntligen kan jag fota fina bilder inomhus också, även ute i mörker! Tusen, tusen åter tusen tack om ni mot förmodan är in här och läser. Vidare därifrån till Carola & Tomas på kalas, utan present. Blev bara en blixtvisit där vi bollade lite ideér kring bröllopet i sommar. Efter påhälsningen åkte vi till mamma och Thure där vi bjöd oss på middag...
Nu är det bara två dagar kvar innan semester. Blir underbart att äntligen få några dagar extra ledigt, det har varit dom kommande elva dagarna med ledighet som gjort att jag haft huvudet ovanför ytan sista tiden.
Vi ska renovera lite grann hemma under julledigheten, det är tänkt att vi ska renovera trappen. Måla den och lägga matta på stegen, måla väggarna och fodra kring fönstret. Sen ska det införskaffas en grind så det blir totalförbud för samtliga hundar att befinna sig på övervåningen. Iallafall oövervakade. Behöver jag berätta hur mycket hundhår det blir av två foxar och en jämthund? :- )
Nu ska jag se Blood Diamond på trean som just har börjat. Har vitlökskyckling på gång på spisen och en skinka som är i ugnen på griljering. Det blir kvällsfikat innan läggdags idag.
Jag känner mig fysiskt, psykiskt och själsligt levande. Det måste vara det här som är meningen med livet.
Hunderi hundera..
Nackdelen med att det är drygt - 20 grader är korthåriga småhundar som är känsliga mot kylan. Jag har som bekant 2 släthåriga foxterrierhanar. Man skulle kunna tro att individerna är relativt lika ändå i samma ras. Jag å andra sidan har fått två i samma kostym, men totalt olika temperament och mentalitet.
Vi kan ta Fritz först. Han har hunnit bli 4 år. Utvecklingsmässigt har det inte hänt så mycket sen han kom hem till mig som 10 veckorsvalp. Han var från dag ett som en liten farbror, uppfattades av alla som mycket klok och stabil. Det finns ingenting som berört honom på ett negativt sätt - allt han har utsatts för har han bara skakat av sig och gått vidare från. Det kan röra sig om allt från basebollträd i huvudet till busbarn som har skrämt honom på olika sätt. Ingenting har gjort honom osäker i någon situation. Med andra ord en mycket, mycket stabil hund.
Han älskar värme och det spelar ingen roll om det är 35 grader i solen, han hittar gärna en solplats mot en vägg där han kan ligga och lapa sol och eventuellt jaga en fluga eller två som sitter på väggen. Kyla hatar han, nu när det är - 20 grader får han köldkramper efter 20 sekunder och kan inte gå. Han är en mycket känslig liten fox vad gäller kyla.
Sen kom Bosse. Han har snart blivit stora killen - 3 år i februari! Som nioveckorsvalp kom han inrultande i vårat liv till Fritz stora förtjusning. Dom fann varandra från första dagen och låg tätt omslingrade i korgen när det var dags att sova. Bosse, Bosse, Bosse. Han har från dag ett gått fram som en bulldozer, inte varit rädd för att tex. hoppa från höga höjder. Likt stålmannen har han kastat sig fram med benen rakt ut, helt utan överlevnadsinstinkt och konsekvensanalys ;- )
Han blev skrämd som liten valp av ett barn, och den sekvensen har nog satt sina spår i honom till dags datum. Sen träffade jag Fredde som har sin dotter Ellen som är 6 år. Hon har kompisar som verkligen har hjälpt mig med Bosses fundersamma inställning till barn. Snällare barn och snällare hund får man leta efter, han skulle aldrig göra en fluga förnär och han verkligen utvecklats i det sammanhanget! Bosse är olik Fritz vad gäller väder och vind. Det spelar ingen roll om det är 35 grader varmt, 40 grader kallt, spöregn eller storm. Han är alltid lika nöjd, studsig och glad!
Dom är alltså väldigt olika, Fritz och Bosse. Det dom delar och har gemensamt är att dom är två riktiga gosegrisar, vill ha mycket närhet, mycket fysisk kontakt. Det dom delar är också min kärlek till dom, och deras ovillkorliga kärlek till mig!
Min älskling
Han ska ha en stor eloge. Inte nog med att han är snäll, rolig, omtänksam och ödmjuk - ni kanske förstår varför jag alltid längtar hem ;- )
Min, världens finaste människa, Fredde!
Magsjuk?
Antingen har jag fått en släng av magsjuka, eller så har jag fått en mycket envis och ihållande matförgiftning. Det lutar - tragiskt nog - mot det förstnämnda. Åkte hem tidigare från jobbet igår och känner mig fortfarande halvdan. Vaknade tidigt idag, halv sju men ligger bara och vrider på mig nu i soffan. Hoppas man snart får somna om igen.
Ett plus i kanten är att det, kylan till trots ( -14) är otroligt vackert ute. Det är ett enda virrvarr av vita, grå och svarta nyanser! Läckert, synd bara att jag inte har kraft, ork eller lust att gå ut och föreviga allt detta på bild. Slänger in några favoriter i repris istället. Bilderna är från oktober uppe i Lapptjåkk där Freddes familjs stuga ligger.
Mattes fina öring - walking (läs: swimming ;- ) the green mile
Så där, nu är orken slut och ögonen känns tyngre. Skönt, nu ska jag knoppa!
Vinterlandskap
Ny blogg
Vi har bakat pepparkakor idag, jag och Ellen. Dom blev inte fina och det är föga troligt att dom smakar gott heller med tanke på allt mjöl som gick åt. Men kul hade vi!
Shit, kom att tänka på en sak. Vi har snart kilat stadigt ett år, jag och Fredde. Tiden går onekligen snabbt!
Igår, Idag, Imorgon
Välkommen till min nya blogg!
Jag vet att jag är urkass på att uppdatera. Ska jag vara riktigt ärlig så händer det inte speciellt mycket spännande saker i mitt liv för tillfället.
Hej då PUNKT
Mysfredag
Såhär ser en foxterrier ut i sin absoluta favoritmiljö. Kidsen ser inte heller helt missnöjda ut :-)
Lite kommentarer
Fy vad trist det är att blogga när det aldrig rullar in kommentarer. Jag har faktiskt ett antal läsare som är fler än dom som lämnar sina avtryck. Kommenterar ni inte för att jag skriver tråkigt? Skriver för sällan? Eller bara skriver om saker som ni redan vet? ;- )
Lite tankar kring empati, sympati och medmänsklighet så här på kvällskvisten :
Åsikter och tankar
följes inte alltid åt
det behöver inte betyda
sårade känslor och gråt
Alla har vi olika sanningar
vi tolkar dom på egen hand
allt kan ses från flera håll
detaljer göms och glöms ibland
Jag är glad att jag har så fina människor i min omgivning!
Ingen nämnd ingen glömd, var och en fyller sin speciella funktion och plats i mitt hjärta!
Ordspråk
Min kloka, älskade farmor sa alltid :
"När man aldrig ljuger, behöver man aldrig komma ihåg vad man sagt."
Så sant, så sant.
Nu är det helg och vi bänkar oss vid Let's Dance.
Funderar på att testa äta LCHF och se vad jag tycker om det. Jag äter sällan helvit mat förutom nån rostad fralla då och då. Men jag får nästan panik när jag tänker på att det är slut med palt, pizza och hamburgarbröd. Ris, potatis, bulgur, couscous..MMMMH! hahhaha!
En bra anledning att låta bli ;- )
MEN testa går ju för att se hur man tycker att det känns. Har varit så fruktansvärt trött på sista tiden så det skadar nog inte att rensa kroppen på en liten del av all skit som man sitter inne på!!
Gubben håller på att raka sig och göra sig fin, han ska på firmafest imorrn. Kul för dom, jag har erbjudit mig att skjutsa och hämta, mindre kul för mig ;- )
Ska förbi hos Carola och barnen på eftermiddagen hade jag tänkt, surra lite och få lite qualitytime med henne. Det blir alltför sällan men det är svårt att få många scheman att gå ihop, dygnets timmar och veckans dagar är allt för få. Tyvärr.
Nu åter till tv 4 och Let's Dance. Drömmen är att bli lika smärt och fin som bejbsen som dansar. Tänk om jag nångång får tillhöra skaran som knappt syns i profil...
Jennie Lundgren
Ibland ter sig liver i olika former. Vissa människor som finns i ett liv har jag en väldigt intensiv kontakt med. Dessa människor som finns i mitt liv på det sättet tar mycket energi. Inte för att dom är energitjuvar, men för att jag värdesätter dessa människor så högt att jag vill ge all min energi till dom.
Ibland kan det finnas vissa prioriteringar, rätt eller fel för stunden, men dock prioriteringar som gör att en sån vänskap måste läggas på hyllan ett tag för att det inte finns rätt typ av energi och engagemang i vissa perioder i livet.
Återigen, personerna är inte för mig energitjuvar på ett sånt sätt att dom stjäl min energi. Dom förtjänar min energi och jag vill ge den till dom hel-, inte halvhjärtat och ibland när livet spelar spratt med en så måste jag välja på vilket sätt jag ska hantera min situation.
Jag är en person som alltid har varit väldigt sluten. Jag tycker själv att jag är bra på att lyssna och ge råd, jag är väldigt objektiv och ställer alltid saker och ting på sin spets för att kunna vrida och vända saker ut och in. Helt enkelt för att jag vet att det alltid finns två sidor av myntet och jag vill kunna se saker ur olika vinklar och perspektiv. Det sista året har jag själv sänkt garden mycket och insett att vara inbunden och privat inte gör en stark.
Tvärtom.
Ensam är inte stark. Ensam är fruktansvärt svag. Jag blir stark och växer som människa när jag får utlopp för mina tankar, mina värderingar som jag numera gärna delar med mig till dom jag håller av och litar på.
Jag har inte varit den bästa vännen tidigare pga mina svårigheter att öppna mig, att visa mig "svag" inför andra. Jag har säkert varit en bra vän för andra, men inte för och mot mig själv. Jag har alltid varit ett fan av den perfekta fasaden men vem har jag försökt lura under alla år?
Mig själv antar jag eftersom mina återblickar och "wakeupcalls" nästan gjort mig bitter tills jag insåg att det är jag som måste göra ett aktivt val.
Vem var jag egentligen? Varför hade jag blivit den personen som egentligen inte alls var jag?! Framförallt, vem vill jag vara?!
Nu har jag hittat en balans i livet. Jag har konfronterat mina negativa sidor och verkligen jobbat med mig själv senaste året. Jag har kommit till en otrolig självinsikt och konstaterat, respekterat och framförallt accepterat att ingen människa är perfekt. Jag kommer alltid ha mina negativa sidor men eftersom jag är fullt medveten om vilka dom är så är det ingen negativitet i dom längre, det är erfarenheter och påminnelser om den jag var förut och inte vill vara längre.
Jennie, det är underbart att ha dig tillbaka till mitt liv igen! Vi har otroligt mycket att ge varandra och jag hoppas att tiden är rätt för oss här och nu! Ett enda möte på stan, en blick och en hjärtlig kram fick mig att inse hur mycket jag har saknat dig. Inte bara saknat en människa, utan en vän med mycket åsikter, värderingar, etik och moral. Det finns mycket att ta igen, men vi har hela livet framför oss!
O A O
2009 / 2010
Nyårsafton firades i lugnets tecken med Erika, Matte och barnen. Lugn, skönt, tryggt för både barn och hundar. Vi åt god mat, rökte cigarr och drack gott hela kvällen!
Året 2008/2009 slutade och började på bästa sätt, officiellt var det min och Freddes dag. Vi hade väl träffats ett par månader innan, men det blev "på riktigt" då.
Bodde mer eller mindre här hela året och i september tog jag mitt pick och pack (packet i det här fallet är hundarna ;- ) och flyttade in på riktigt med adressändring och allt.
Jag FICK min första bil av syrran och hennes karl, en ford orion (i folkmun kallad "Arvet")
Fredde köpte mig en bil eftersom arvet gick ett mycket tragiskt öde till mötes. Ljuddämparen med tillbehör lossnade när jag var på väg hem med pizza, stötdämparna fanns inte där till att börja med och andra detaljer var liksom ur funktion. Arvet var en mycket modig liten bil som alltid ställde upp, både i vått och torrt, kallt och varmt. Hon klagade inte en enda gång trots ledgångsreumatism, bronkit och slitna leder. Nu lever hon pensionerat stugliv nere i västerbotten och har det bättre än någonsin!
Jag fick ett jobb! Kanske årets största händelse! Började jobba på provision i mars, fick en provanställning i april och fast jobb 1 november! Måste säga att jag trivs relativt bra ändå. Det är ett tungt och jävligt krävande jobb, ringa och sälja drömmar till någon som inte ens vet att produkten existerar. Man får utlopp för kreativitet och påhittighet samtidigt som man lär sig många olika typer av kundtyper :
tex. "lurpåslängaren" som kan lägga på luren efter 3 minuter mitt i en mening,
"energitjuven" som håller med och verkar superintresserad och sen med ett skratt på slutet säger att dom inte alls ska ha nåt, men tack för att du var trevlig att prata med.
Sen har vi "hopparen", den som med det drygaste tonfallet säger, äh, jag tror jag hoppar det här.
Vaddå HOPPAR?! VAD?! Längd, höjd?! Äh, skit samma.
Olika typer av människor som behöver bemötas på helt olika sätt eftersom man inte har sitt kroppsspråk att förlita sig på. Bara rösten som verktyg.
Mormor somnade in efter en tids sjukdom i myelom, en typ av blodcancer. Det gick så fint och stilla till, direkt vi klev innanför dörren till hennes rum på sjukhuset drog hon sina sista ytliga andetag och ögonen blev blanka.
Sen har det hänt otroligt mycket för människor runt omkring mig som jag bryr mig mycket om.
Familjekonflikter, brustna hjärtan och spruckna själar. Husdjur och tillika älskade familjemedlemmar som fått avsluta sina liv i allt för tidig ålder pga olika omständigheter.
2009 slutade på samma sätt som 2010 har börjat, mycket bra.
Om 2010 blir hälfen så bra som 2009 så är förutsättningarna mycket höga för att det blir ett fantastiskt år med otroliga möjligheter!
Stök och bök
Jul. En fridfull högtid med lugn och ro. Just det. Nu har vi tack och lov vuxit upp och insett att det är totalt vansinne med julklappsinköp familjemedlemmar emellan.
Visst, det är roligt att få och ge, men jag personligen köper hellre en sak till någon, vilken dag som helst, bara för att jag såg just den saken och tänkte på just den personen. Samma gäller åt andra hållet när jag ska få någonting.
Jag uppskattar det mycket mer om jag får det pga en anledning istället för att det är ett krav som det nästan är kring jul.
Nåja, lugnt och fridfullt har det varit iallafall! Vi håller på med renovering hemma. Trappen fixas till med färg och fix och det fodras kring fönster. Vi blev bjudna på middag hos Freddes föräldrar idag, palt hade dom kokat!
Måste säga att det var kanonbra timing. Jag hade precis målat klart första varvet på väggarna, så det hann torka medan vi mumsade i oss! Nu är andra varvet målat så nu ska jag ägna lite extra tid med Ellen medan Fredrik fodrar klart kring fönstrena uppe. Det verkar som att vi ska baka, chokladbollar står visst på agendan :- )
Så jag ska slita mig från datorn nu innan jag får ännu mer sår i öronen. Ellen har pratat mer idag än hon gjort sammanlagt sen jag träffade mitt livs kärlek.
På tal om livs kärlek, eftersom jag redan träffat honon kan jag skriva vad jag skulle ha skrivit i min kontaktannons OM jag skulle ha skrivit någon :
"Är en glad tjej (oftast på OK humör iallafall) , gillar att slöa på soffan, promenader funkar men slipper helst. Ej rök, djur eller spritfri. Söker en man utan psykiska, fysiska eller materiella renoveringsbehov. Du ska ha ett stort hundintresse och inte vara rädd för hundhår. Att du bjuder mig på en utlandsresa nångång gör inte saken sämre."
Ring inte mig, jag ringer dig!
Nån stal köttbullarna......
.....vem kan det vara??
Yes!
Igår var vi på kalas för hela slanten. Dagen började med att vi åkte in till stan för att handla en present till Carola som fyller år idag. Gick på stan och brände lite cash på julklappar osv. Kom dock hem utan present till Carola. Det vi åkte till stan för att handla i första hand. Det är bara inse att vi inte är bättre än så här.
Hade tänkt sluta ut partyt som var inplanerat på kvällen eftersom jag inte känt mig så kry på senaste tiden. Vi tog till slut vårt förnuft tillfånga och begav oss som planerat till Anna och Ronny på förfest. Mycket trevlig tillställning med både nya och gamla bekantskaper. Riktigt roligt! Utgången blev på nya utestället Challenge Bar, en sportbar / steakhouse om jag förstått det hela rätt och riktigt. Kanonhärlig lokal med rätt folk och stämning! En stor eloge till hjärnorna bakom!
Idag har vi varit iväg en snabbis till mina underbara svärföräldrar, Karin och Sven-Ivar. Fick mig en fin "present" där i form av ett kamerastativ! Äntligen kan jag fota fina bilder inomhus också, även ute i mörker! Tusen, tusen åter tusen tack om ni mot förmodan är in här och läser. Vidare därifrån till Carola & Tomas på kalas, utan present. Blev bara en blixtvisit där vi bollade lite ideér kring bröllopet i sommar. Efter påhälsningen åkte vi till mamma och Thure där vi bjöd oss på middag...
Nu är det bara två dagar kvar innan semester. Blir underbart att äntligen få några dagar extra ledigt, det har varit dom kommande elva dagarna med ledighet som gjort att jag haft huvudet ovanför ytan sista tiden.
Vi ska renovera lite grann hemma under julledigheten, det är tänkt att vi ska renovera trappen. Måla den och lägga matta på stegen, måla väggarna och fodra kring fönstret. Sen ska det införskaffas en grind så det blir totalförbud för samtliga hundar att befinna sig på övervåningen. Iallafall oövervakade. Behöver jag berätta hur mycket hundhår det blir av två foxar och en jämthund? :- )
Nu ska jag se Blood Diamond på trean som just har börjat. Har vitlökskyckling på gång på spisen och en skinka som är i ugnen på griljering. Det blir kvällsfikat innan läggdags idag.
Jag känner mig fysiskt, psykiskt och själsligt levande. Det måste vara det här som är meningen med livet.
Hunderi hundera..
Nackdelen med att det är drygt - 20 grader är korthåriga småhundar som är känsliga mot kylan. Jag har som bekant 2 släthåriga foxterrierhanar. Man skulle kunna tro att individerna är relativt lika ändå i samma ras. Jag å andra sidan har fått två i samma kostym, men totalt olika temperament och mentalitet.
Vi kan ta Fritz först. Han har hunnit bli 4 år. Utvecklingsmässigt har det inte hänt så mycket sen han kom hem till mig som 10 veckorsvalp. Han var från dag ett som en liten farbror, uppfattades av alla som mycket klok och stabil. Det finns ingenting som berört honom på ett negativt sätt - allt han har utsatts för har han bara skakat av sig och gått vidare från. Det kan röra sig om allt från basebollträd i huvudet till busbarn som har skrämt honom på olika sätt. Ingenting har gjort honom osäker i någon situation. Med andra ord en mycket, mycket stabil hund.
Han älskar värme och det spelar ingen roll om det är 35 grader i solen, han hittar gärna en solplats mot en vägg där han kan ligga och lapa sol och eventuellt jaga en fluga eller två som sitter på väggen. Kyla hatar han, nu när det är - 20 grader får han köldkramper efter 20 sekunder och kan inte gå. Han är en mycket känslig liten fox vad gäller kyla.
Sen kom Bosse. Han har snart blivit stora killen - 3 år i februari! Som nioveckorsvalp kom han inrultande i vårat liv till Fritz stora förtjusning. Dom fann varandra från första dagen och låg tätt omslingrade i korgen när det var dags att sova. Bosse, Bosse, Bosse. Han har från dag ett gått fram som en bulldozer, inte varit rädd för att tex. hoppa från höga höjder. Likt stålmannen har han kastat sig fram med benen rakt ut, helt utan överlevnadsinstinkt och konsekvensanalys ;- )
Han blev skrämd som liten valp av ett barn, och den sekvensen har nog satt sina spår i honom till dags datum. Sen träffade jag Fredde som har sin dotter Ellen som är 6 år. Hon har kompisar som verkligen har hjälpt mig med Bosses fundersamma inställning till barn. Snällare barn och snällare hund får man leta efter, han skulle aldrig göra en fluga förnär och han verkligen utvecklats i det sammanhanget! Bosse är olik Fritz vad gäller väder och vind. Det spelar ingen roll om det är 35 grader varmt, 40 grader kallt, spöregn eller storm. Han är alltid lika nöjd, studsig och glad!
Dom är alltså väldigt olika, Fritz och Bosse. Det dom delar och har gemensamt är att dom är två riktiga gosegrisar, vill ha mycket närhet, mycket fysisk kontakt. Det dom delar är också min kärlek till dom, och deras ovillkorliga kärlek till mig!
Min älskling
Han ska ha en stor eloge. Inte nog med att han är snäll, rolig, omtänksam och ödmjuk - ni kanske förstår varför jag alltid längtar hem ;- )
Min, världens finaste människa, Fredde!
Magsjuk?
Antingen har jag fått en släng av magsjuka, eller så har jag fått en mycket envis och ihållande matförgiftning. Det lutar - tragiskt nog - mot det förstnämnda. Åkte hem tidigare från jobbet igår och känner mig fortfarande halvdan. Vaknade tidigt idag, halv sju men ligger bara och vrider på mig nu i soffan. Hoppas man snart får somna om igen.
Ett plus i kanten är att det, kylan till trots ( -14) är otroligt vackert ute. Det är ett enda virrvarr av vita, grå och svarta nyanser! Läckert, synd bara att jag inte har kraft, ork eller lust att gå ut och föreviga allt detta på bild. Slänger in några favoriter i repris istället. Bilderna är från oktober uppe i Lapptjåkk där Freddes familjs stuga ligger.
Mattes fina öring - walking (läs: swimming ;- ) the green mile
Så där, nu är orken slut och ögonen känns tyngre. Skönt, nu ska jag knoppa!
Vinterlandskap
Ny blogg
Vi har bakat pepparkakor idag, jag och Ellen. Dom blev inte fina och det är föga troligt att dom smakar gott heller med tanke på allt mjöl som gick åt. Men kul hade vi!
Shit, kom att tänka på en sak. Vi har snart kilat stadigt ett år, jag och Fredde. Tiden går onekligen snabbt!
Igår, Idag, Imorgon
