johannavidgrens

Hade varit så duktig igår. Fixat köttbullar, prinskorv, kokat potatis, lax, ägg, räkor, leverpastej, sillsallad, påskvörtbröd osv osv. Tog en tugga från sillsalladen och då var det kört. Det var inget fel på den men illamåendet sköljde över mig som ett brev på posten. Det blev inte så många fler tuggor av nåt annat heller. Jäkla skit !!

Ikväll är vi bjudna på middag och Freddes föräldrar och imorrn till mamma och Thure. Ikväll skulle vi visst äta en blandning med pajer och jox, imorrn blir det nog palt :- ) Ska ta igen gårdagens illamående med råge !!

Har varit en snabb sväng på stan och köpt lite saker för att fylla ut Ellens påskägg. Gillar inte det här med att det ska proppas fullt med godis och sånt som bara försvinner. Hon får lite godis + lite annat i sitt ägg. Vi lär nog äta tillräckligt mycket godis i helgen ändå :- )

Har varit ute och skottat upp lite i hundgårdarna nu och Fredde är och skottar med traktorn. Ska passa på att powernappa en stund innan vi ska iväg!

Hoppas alla får en glad och trevlig påskhelg!

Jag och Fredde satt förra kvällen och spånade kring namn, tittade tillbaka både i hans släkt och i min. Vi hittade ett par riktigt fina namn som föll oss bägge i smaken :- ) Konstigt nog har vi bägge koncentrerat oss på pojknamn, vet inte varför men det kanske är intuitionen ?

Vi har beslutat för att inte ta reda på kön. Vi är "nöjda" så länge barnet är friskt. Då spelar inte pojke eller flicka någon roll för oss. Ellen sa samma, det spelar iiiingen roll om hon får en lillebror eller lillasyster!

Tillbaka till namnbiten, Fredde är ändå 30+ så det lär nog bli ett barn för oss tillsammans om inte naturen vill annars. Man ska orka ta hand om dom små liven också och han vill inte vara pensionär med en liten ;- )

Vi kunde direkt konstatera att barnet kommer att få många mellannamn eftersom vi vill ha släktnamn båda två!!

Jag ska tillbaka till barnmorskan efter påsk och ta diverse blod och urinprover. Sen blir nog ultraljudet i början på juni nångång, i samband med examensveckan skulle jag tro.

En fråga : Hur noga ska man vara med att räkna dagar och sånt från början? Räcker det inte med att konstatera att man är i v8, v9 osv varje ny vecka??? Eller ska man hålla på och räkna v8 + X osv?

Äntligen. Det finns hopp om liv!! Vi går ÄNTLIGEN mot ljusare tider!

Har ikväll avjutit vad som kan ha varit världshistoriens godaste middag.

Ryggbiff "marinerad" med vilt o kantarellfond, kantarellsås, potatisgratäng, sallad, vitlöksbröd. Allt homemade naturligtvis, inga halvfabrikat här inte.

Jäklar vad jag rapar!

Imorrn ska vi till mamma och Thure och se hockey. Nog för att vi har dom där kanalerna själva men det är trevligare tillsammans med andra! Elin, Martin och Liam ska med all säkerhet också dit så då måste man ta tillfället i akt för att få träffa dom (läs Liam ;- ) Efter det är vi bjudna på middag hos systeryster och hennes karl! MUMS och TACK för det!!

Var till Skellefteå en snabbis idag, Fredde köpte en bil i fredags och var tvungen lämna volvon där. När vi skulle hem kom jag på att jag skulle springa in på Willys, körde nästan vilse när jag skulle ut. Fy så tjorvigt det var!! Drog in en sväng till pappa o Marianne också innan vi skulle hem igen!!

Har hjälpt Fredde byta abs hydraulpump ikväll och lufta systemet....................................Ring om ni behöver bilfix - I'm coming! ;- )

Glöm inte klockorna i natt! Nu är det godnatt som gäller!!

Tänk vad tiden går och hur sentimental man kan bli när man tänker tillbaka på svunna tider.

Känner mig, mitt uppe i alla omvälvande fysiska förändringar, precis som jag gjorde för flera år sen. Det känns inte som att jag själv har förändrats så mycket. Men det är klart att jag har, precis som alla andra. Värderingar, mål och drömmar förändras med tiden.

Herregud vilka hormonrusningar jag har. Hoppas verkligen att det här är något som planar ut och inte eskalerar. Humöret i sig är väl inte värst. Är inte speciellt på dåligt humör - sur, arg osv. Men jag är SENSITIVE! Kan höra en låt och börja lipa, om nån säger nåt till mig eller frågar hur jag mår på jobbet när det går tungt, då är det kört!! 

Kom över den här låten ikväll, FINALLY med FERGIE, en "gammal goding". Minnena gick direkt till LINA, CAROLA och Sthlm när vi var på Älvsjömässan och bodde i Linas lägenhet med gångavstånd till mässan.

Lina, det värker i kroppen ibland när jag tänker på denna underbara människa. GUD vad jag saknar henne!

Nu ska jag sluta skriva innan jag börjar tänka på det och lipa igen!!

Nu är det officiellt att jag och Fredde ska ha barn i november. Jag är bara strax i v. 8 men vi valde efter mycket om och men att berätta vad som är på gång. Det finns fortfarande en stor risk för missfall men om det skulle hända så vill vi att alla ska veta vad som hänt så man kan få stöd och förståelse för att man kanske inte är på topp.

Jag känner mig verkligen gravid i kroppen, inte lika mycket i hjärnan än. Pukorna är Ö M M A , jag mår illa mest hela dagarna + kvällarna och är obehagligt trött hela tiden. Jag som var en nog trött människa innan!!

Men jag klagar inte (än) för det är ändå ett tecken på att allt står rätt till :- )

Ellen är överlycklig över att få ett syskon. Fredde frågade henne om hon helst skulle vilja ha en lillasyster eller lillebror. Hon log sitt bredaste leende, tittade på oss och sa : Det spelar iiiiingen roll!!! Jäkla sötunge!!

Vissa kanske höjer på ögonbrynen och undrar varför vi berättat så tidigt för henne. Sanningen är att vi tyckte att hon också ska få vara delaktig från början och vara lika glad och lycklig som vi är. Händer det något, då får vi ta det då. Den dagen, den sorgen helt enkelt.

Hon har många frågor och funderingar och det är inte alltid lätt att svara när man är grön själv. Men på nåt sätt så reder vi ut funderingarna tillsammans och jag antar att det här bara är början. Hon har Ä N inte frågat hur bebisen kommer in i magen (tack och lov) så det får bli pappa som svarar på det när frågan ställs ;- )

Antar att det blir fler frågetecken för henne när magen börjar växa och det blir mer "fysiskt verkligt".Nu ska jag bara njuta av illamåendet, raparna, uppstötningarna, tröttheten och pukorna from hell!!

Som ordspråket säger, det här är första dagen på resten av ditt liv!

:- ) :- ) :- ) :- ) :- ) :- ) :- )

När vi for från Jävre ikväll stod det renar på vägen. Greppade kameran i paniken och klev ut. Han flyttade inte på
sig så en hyffsad bild fick jag på åbäket trots att jag inte hann få till inställningarna som passade :- )




Vilt / scoutfotograf Vidgren, alltid redo!

Fotade Elliot o Matte idag med mitt nya objektiv! Här är 4 smakprov :

Min blivande kärlek :

OBS! Bilden lånad från The-Digital-Picture.com

ÅÅH vad jag längtar! :- )

Idag känner jag mig irriterad på folk i allmänhet. Inte bra när jag jobbar som säljare fniss! Arbetsrocken på!

Idag är jag mer köpsugen än vanligt så objektivet jag har kikat på dimper nog ner på posten under nästa vecka skulle jag tro :- )

Längtar som en toka till påskhelgen då vi drar upp till Lapptjåkk, fulladdade batterier och ett nytt objektiv på kameran. Kan inte bli bättre!

Nä, back to work!

HUR länge kan en förkylning hålla i sig egentligen?! Värst är nog inte förkylningen i sig, utan att den kommer och går hela tiden!

Jag kan känna mig relativt pigg under dagen, sen smäller det bara till från ingenstans och jag blir i princip sängliggande igen!

Nu är det ögonen som spökar mest, har en irriterande ögoninflammation som gör att det ser ut som att jag har påssjuka i det vänstra ögat. Bihålorna är nog den stora bidragande faktorn till det. Är så tilltäppt så det trycker säkert på tårkanalerna vilket gör att ögonen svämmar över på utsidorna istället.

Fy vilket beklagligt inlägg, men visst är det LITE synd om mig iallafall.

Har för övrigt införskaffat två nya böcker, favoritförfattaren Dean R koontz - Livstid och Teresa Cooper - Inspärrad. Ska kurera mig ordentligt imorn och inte kliva upp ur soffan mer än för att gå ut med hundarna så dom får pinka.

• ... att hämta Ellen efter skolan och se hur hon lyser upp som en sol när hon ser en
• ... att se hur uppskattat det är i familjen, med allt man gör i hemmet
• ... att kunna gå med hundarna utan att behöva oroa sig för att dom ska smita när dom är lösa
• ... att kunna sitta i soffan, helt tysta en hel kväll. Detta utan att fundera på om något är fel, utan inse att vi är så trygga i varandras sällskap att en blick räcker. Ord är överflödiga.
  
  KÄRLEKEN ÄR ANNA HAAG! ! ! ! !

Har inte riktigt lika ont längre tack och lov. Det blir mer och mer missfärgat men smärtan (den värsta) har gått över så nu går det bra att sitta trots att jag måste tänka mig för hur jag placerar mig.

Har åkt på en riktig dunderförkylning också, lagomt och lägligt nu när jag är ledig hela veckan. Livets ironi på hög nivå. Jag får väl nöja mig med att jag förhoppningsvis gjort bort det när jag börjar om på måndag.

Vet ni så äckligt?! Fritz och Bosse var inne med mig och Nalle var ute igår när Fredde kom hem från jobbet. Fredde tog in Nalle och varje gång jämthunden kommer in bli han jävlat bananas! Springer fram och tillbaka, sladdar in och krockar i köksinredningen medans foxarna försöker hänga på. Eller åtminstone hänga i pälsen / svansen. Det blev så högljutt och livligt så Fredde öppnade dörren och foxarna sprang ut. Skönt tänkte jag tills Fredde sa :

Du kanske ska gå och kolla vad dom slåss över. Jag var så irriterad ska tilläggas så jag tänkte att dom gott och väl kunde vara där ute i kylan och slåss om dom tyckte det var en bra ide.

Gick ut iallafall och kollade. Jag hoppas verkligen att anledning till att dom slogs var för att dom var uppe i varv och blev liksom blockerade som dom kan bli ibland. Jag hoppas INTE att det var för att dom verkligen, innerst inne i hjärtat, tyckte att den stora, frysta jämthundsbajskorven, var så fin som det verkade i stundens hetta. Den blev nog bara föremål för energiflödet just då. Fy så äckligt! Det blir inga pussar på ett tag kan jag säga.

Här kommer en liten historia om stjärten som gick sönder...

Har ett par dagar haft problem under vänster fot. Om ni tänker er hälen och hålfoten, precis där mellan på utsidan har det känts som ett knivstick av minsta lilla belastning. Jag kan tänka mig att hälsporre känns såhär, fast på utsidan av hålfoten då.

På grund av denna åkomma har jag varit tvungen att tänka mig för hur jag går och hur jag sätter ner foten för varje steg. Sen har jag lidit av något som kan liknas med världshistoriens värsta träningsvärk i låren på grund av vissa utförda vinteraktiviteter som jag inte alls är van att utföra.

Lägg till att jag idag skulle gå nerför trappen från övervåningen hemma. Satte metodiskt ner foten så att kniven inte skulle sticka mig, tänk också på världshistoriens värsta träningsvärk i låren. Jag hade på mig ett par stickade tjocksockar och gick på heltäckningsmattan som ligger på stegen. När jag var så intensivt beslutsam över hur jag skulle sätta ner foten så måste jag ha glömt bort att längst fram på steget, sitter en trälist som är målad = halkig.

Satte ner foten på steget, träffade med hälen endast på listen och katastrofen var ett faktum. Tjocksockarna jag hade på mig tillsammans med koncentrationen gjorde att jag halkade på listen och föll på stjärten x antal trappsteg ner. Tack och lov klarade sig svanskotan eftersom jag föll enbart på insidan av höger skinka.

När jag kom ner, linkade jag in till vardagsrummet med tårarna sprutandes av smärtan, ömsom hysteriskt skrattande ömsom något som kan liknas vid panikartad gråt. Kraschlandade på soffan medan jag uttryckte högt och tydligt ett par av mina absolut finaste ramsor. Somnade (läs: slocknade, svimmade av smärtan) som en klubbad säl i fem minuter.

Min högra skinka sticker ut ca 2 cm mer än den vänstra och byxorna sitter mycket konstigt. När jag stryker mig på skinkan så är den knölig vilket indikerar på många trasiga blodkärl, körtlar och annat som finns där. Den har också fått en mycket smickrande nyans i blått / lila och svart.

Nu kan jag knappt gå på foten, sätta mig på toaletten eller sitta bekvämt i soffan. Det blir spännande med sänggåendet ikväll ska jag säga.

Visst var det en rolig historia mitt i allt elände. Det krävs en riktig klumpeduns för att kunna halka med stickade sockar på en heltäckningsmatta. Man är inte dålig!